INGENJÖREN SOM BLEV SOCIONOM
Att gå från systemutveckling till socialt arbete gav mig möjligheten att själv utveckla det system jag saknade i min roll som fältassistent.
Martin Eidensten
Utvecklare och socialarbetare
När jag började som fältassistent i Stockholm låg dokumentationen i min grupp på en ganska bra nivå. Jag tyckte att vi mätte rätt saker, men inte på rätt sätt.
När vi var ute på fältet fick vi skriva hastiga minnesanteckningar över vad vi gjorde och mötte. Väl på kontoret skulle dessa läggas in i ett stort Excel-dokument. Det i sin tur var tvunget att ses över så att allt såg ut på samma sätt innan det gick att få ut relevanta tabeller och diagram. Allt vi dokumenterade behövde alltså hanteras tre gånger innan det gick att använda.
Sista steget gjordes främst i samband med att tertial- och årsrapporter skulle sammanställas. Det tog mycket tid i anspråk och först då, fyra gånger per år, fick vi en bra överblick av vad vi gjorde.
Jag visste att det fanns bättre sätt. Det var precis den här typen av processer jag automatiserat tidigare, både som anställd och konsult. Det jag ville var att:
Sköta all dokumentation med mobilen, som vi ändå alltid hade med oss.
Få mer exakt statistik utan att öka arbetsbördan genom att spara saker som datum, klockslag och GPS koordinater automatiskt.
Ge större möjligheter till visualisering av data, till exempel med hjälp av kartor som visar hur vi rört oss och vart vi möter olika saker.
Eliminera att samma data behöver hanteras fler gånger.
Automatisera och effektivisera hela processen.
SÖKTE FÄRDIGA LÖSNINGAR
Dokumentation av uppsökande fältarbete är inte ett okänt problem utan något som alla grupper möter. Trots det hittade jag enbart två varianter när jag sökte efter redan existerande lösningar. Ej inräknat den vanligaste modellen att, likt oss, använda en gigantisk excelfil.
Generella formulär
Den första, och vanligaste, varianten var olika typer av generella formulär-verktyg. I dessa skapades unika frågeformulär utifrån arbetsgruppens behov. Oftast handlade det om övergripande rapporter som fylldes i efter ett arbetspass.
Dessa minskade visserligen behovet att hantera samma data flera gånger, men de var även kraftigt begränsade. Det var även omöjligt att få fram den karta jag hade som målbild.
Begränsad funktionalitet
Den andra varianten var ett system som faktiskt hade skapats på uppdrag av en fältgrupp. Till en början såg det lovande ut. Det gick att få fram en karta över ungdomar som träffas på ute, men det gick inte att koppla mer information till dessa. Inte ens kön eller ålder. Vi skulle behöva omfattande anpassningar för att ens nå nivån vi redan var på.
Dessutom var detta den enda delen av arbetat som hanterades. Jag brukar säga att grunden till ett effektivt kvällsarbete läggs dagtid. Jag ville ha ett system som hanterar samtliga delar. Besök på skolor/fritidsgårdar, lektioner/grupper, individuella träffar, åtgärder, etc.